Sanna Råberg

Någon drog precis ner en gardin.. allt blev svart, och dimmigt. Någonstans i bakhuvet surrar en låt som jag inte kommer på hur den går, mammas röst hörs från köket, pappa mummlar med, egentligen vet jag att jag borde plugga, jag måste plugga, men försöker hitta något som verkar mer nödvändigt. Jag känner mig som en disktrasa, äcklig och gammal, redo att kastas bort för någon ny, bättre version. 18 år utan något spår av action, inte en gnutta av det som alla har på film, kan jag få en egen film? Kan jag få bli räddad av en hjälte som tar mig med bort till ett fjärran land? Skulle inte tro det, sånt är till för dom med flyt, jag har inget flyt, jag har kört fast och inte ett spår av någon som kan hjälpa mig putta upp mig ur geggan... Det luktar blodpudding, hade jag inte vetat att det var flygande jacob till middag hade jag blivit ledsen. pff, basal kroppskännedom det vore något för mig!

over and out  

var det ingen bra dag....

Idag var då dagen jag och Ida skulle åka till Skeppsbron och få en guidad tur på en ubåt. Vi kom fram till ett enooormt skepp som visade sig vara HMS Belos, hade en nätt längd på 150 m!! Hon pysslar med rädding och annat. Hur som helst, vi gick fram till en kille som genast slussade oss vidare till Löjtnant Sjövik, som förövrigt hette Ingebrikt (päronen va tydligen norska, inte okej namn för det men iaf) det visade sig att han skulle ta hand om oss. VI skulle vänta till halv ett för att se om det kom fler männiksor som också skulle vara med. Då passade jag och Ida på att mobba en kille som stod på båten. Han hade en brun axelväska slängd över sig, man såg bara bandet. När vi senare knatade ombord visade det sig att killen var en säkerhets vakt och axelväskan var hans AK5:a, måste jag säga att vi inte var så tuffa sen??

Löjtnant Sjövik visade oss ner i ubåten, inget för er med klaustrofobi måste jag säga. På väg ner till torpedrummet skulle man typ kasta sig på stegen, jag och mina taxben nådde inte riktigt ner så jag fick köra någon form av hopp/glid/mega kliv... som tur var såg ingen ^^ torpederna var 8 meter! väldigt långt alltså. För första gången har jag känt att min längd har varit till min fördel, jag hade inga problem med att hoppa igenom alla små hål och grejer, mycket trevligt att höra alla andra stöna och sucka xD

Korpral Nilsson tog sen över och visade oss HMS Belos, jag var helt lost efter andra dörren. Visst att hon var stor, men så många små gångar och grejs har jag aldrig varit med om... Nilsson sa att han också hade haft problem med att hitta, kändes bra ;) vi kutade runt där som små skeppsråttor och jag kände mig fruktansvärt tuff måste jag säga! Som grädde på moset mötte vi också väldigt snygga män där nere, jag och Ida var hel nöjda med utbudet! Turen avslutades med att vi fick ett informationshäfte av Löjtnant Sjövik, Idas förolyckades däremot tragiskt påväg till tåget, men som den goda vän jag är får hon mitt i morgon.

Lumpen kändes helt plötsligt inte så skrämmande längre om jag säger så, jag är peppad som fasen på att göra lumpen. Det vore skit coolt att säga att man jobbade so attackdykare, tror jag ska överväga mitt yrkesval... Jag och Ida ska iaf gifta oss med varsinn militär när vi blir stora, väldigt manliga män alltså! och mycket trevliga också :) tack Mrs Sparrow för att jag fick följa med, en dag jag aldrig kommer glömma!!

So long!

Gjorde precis ett test om mina kunskaper om Johnny :)

kommentaren när testet va klart :
Holy crap you are good! YOU WOULD DIE FOR THIS MAN!

Berätta då för mig vem som inte skulle göra det!!

Internet har strulat så inlägget om Saco-mässan kommer nu.

Alla treor skulle då på Saco-mässan i dag, i Älvsjö. Vi kom dit vid nio och jag, Ida och Emma knatade runt tillsammans och blev anfallna av alla olika typer av skolor här är ett exmepel:
Killen : vill du bi civil ingenjör
Jag: nej
Killen: Är det säkert, för vi har massor av bra program
Jag: ledsen är inte intresserad
Killen: fyll i här så skickar vi en katalog hem till dig
Jag: jag vill inte ha en katalog
Killen: den är jättebra och nu om du fyller i här går jag och hämtar tuggummin till dig.
Jag: får jag tuggummina även om jag inte fyller i?
Killen: ehm, ja det får du.
Jag: ge mig tuggummina då, jag vill inte ha en katalog....

Jag tror han blev lite ledsen så jag fyllde i iaf... sen gick vi förbi Försvarsmaktens tält. Jag drog tag i Ida och pekade på en kille. Jag lovar att jag aldrig har sett en så snygg "normal" kille någon gång. Stridspilot var ha också... mumma! Jag och Ida tänkte då att : Här kan vi stanna och titta ett litet tag. Bara på piloten då alltså. Sen kom det en överste eller vad han va och frågade om vi ville göra ett test, och det ville vi förstås ^^ hehe. Hur som haver, vi gjorde det iaf och Ida prickade in alla rätt (som vanligt) så hon fick skriva in sig så skulle dom dra lott sen om vem som fick gå med på en guidad tur i en u-båt. Så jädra ballt!!

vid fyra ringde Ida, hon skrek i telefonen, jag fattade ingenting med skrek lika mycket jag xD när hon hade lugnat sig hörde jag mellan skratten och skriket att hon hade vunnit! Jag va tvungen och sätta mig ner, mitt på köksgolvet började tårar av lycka rinna ner för kinderna. VI skulle få se en u-båt, en riktig u-båt!! Så på söndag gäller det, 12.30 på Skeppsbron vid Slussen. Jag är redan nervös...

so long!