Sanna Råberg

Hål i väggen
Hål i magen
Hål i hjärtat

Tom

Igår var det ett glatt tjejgäng på sex som drog till The Bridge för att slå klackarna i taket (okej det var bara Emelie som hade klackar men whatever) Vi började ute med goda drinkar och lite skit snack, killar osv som det så lätt handlar om. Sedan öppnade dom nere så vi tog en shot och sen dansade vi järnet! Det stora dansgolvet hade bra musik i början men när det var bara jag och Ida kvar som dansade av oss bestämde vi oss för att ta en runda i Schlager rummet och jävlar vad vi dansade! Jag tycker det är mycket mycket roligare att dansa till låtar man kan sjunga med i. Det behöver inte vara Rnb eller sånt bara man kan sjunga med. Det blev en hel del dans med crazy människor men det är bara jätteroligt. Träffade också lite människor vi kände, alltid trevligt. Vid kvart i 2 kände vi att det var dags för donken så vi gick och käkade och sen tog vi bussen vid 3 till södertälje och hoppade in i en taxi. Vi blev blåsta på 300 spänn för taxi killen körde med taxameter fast vi sa att vi ville ha ett fast pris... Alltid tråkigt, Frida blev sjukt irriterad och försökte snacka med honom men han var en bitch så det hjälpte inte. Suck.

Fick skjuts av Jennys mamma hem till mig för Jenny skulle hämta bilnycklar. Jag hoppade in i duschen och sen rakt i säng! Somnade vid halv 6 och vaknade halv 3, men jag känner att det var helt okej. Hoho! Satte i mig lite frukost och drog sen på mig lite kläder och gick en sväng med Baby, sjukt härligt väder ute idag! Lagom varmt fast det blåste väldigt mycket..Inte okej. Hur som haver, ikväll blir det nog Nyckeln till frihet med la familia. En mycket fin film alltså.

See yah!



uppe i jämtland

Jag visste det, men det känns skit ändå. Det finns inte så mycket att göra. Men nu har du sumpat det här och för det förlåter jag dig aldrig

Rubriken tillägnar jag Frida, hon som så fint satte den i ord idag på bussen.

Dagen har sett ut på följande vis.. Hoppade på bussen i dag vid 12 och skulle till TG för lite snack med gamla lärare. Otroligt trevligt att träffa Martin, Bella, Hedda och coach. Det värmde jättemycket att dom blev så glada över att se oss. Vi spelade basket med coach, pratade i säkert 40 min med Martin och ett tag med Bella också. Väldigt skönt att täffa dom!

Det blev en väldigt lång paus här..Sorry. Efter TG mötte jag upp Frida i tälje. Vi kollade runt lite och rundade av med mat på Nancy´s. Ytterst trevligt alltså. Visar de jag köpte i morgon för om några timmar kommer mams, paps och kanske syster och sjunger för mig (japp, jag fyller år). Jag har också några ärenden i stan att göra och jag måste duscha innan så ingen sovmorgon i morgon heller! Måste också städa, ut med hunden och baka innan alla kommer så det är fullt upp. Tur att Ida kommer tidigare för vi ska kolla på lägenheter så hon kan säkert ge mig ett handtag om jag inte klarar trycket. Dags för sängen då mina trogna läsare.

Ibland behöver man en bitchslap för att vakna

Can't get no love without sacrifice

Så är det nog. Jag sitter här i min ensamhet och känslan av att något saknas kommer över mig igen. Jag har den mest fantastiska familjen i världen, de finaste vännerna man kan tänka sig och jag är lycklig. Säga något annat vore att ljuga. Men något saknas, vad det är vet jag och det stör mig. Att en sådan liten sak kan påverka så mycket. Jag har blivit sårad och sårat i mina dagar. Kanske sårat mer än vad jag har blivit sårad och det ångrar jag nu. Det var mycket som jag kunde gjort på hundra andra sätt, men då gjorde jag vad som kändes rätt. Men jag har blivit sårad, av någon som betydde så otroligt mycket för mig. Det förändrade mig för sen dess är jag inte alls samma längre. Efter det har jag gjort saker jag ångrar, saker som ingen vet och saker som jag är väldigt stolt över. Men samma person kommer jag nog aldrig att vara igen, vilket är bra. Det behövs förändringar men om det är det som krävs vill jag inte förändras igen, aldrig, för det skulle jag nog inte klara.

This is the hardest story that I've ever told 

Och det är också sant, jag brukar vara ärlig. Det tycker jag att mina närmaste förtjänar, det är jag skyldig dem. Men det finns det som ingen vet, eller en. Men det kommer personen aldrig att berätta. Eller två egentligen, men den ena är död och kommer aldrig mer säga något till någon. Det jobbigaste med att vara ärlig är att jag nästan förväntar mig att folk också är det. Allt behöver man inte berätta, bara så mycket som man vill. Vilket är helt okej.

This is the way that we love. Like its forever

Med hela kroppen, hela hjärtat och varje cell. Jag blev helt knäckt, jag ljuger inte. Det bröt mig totalt. Och det var många som sa att jag skulle släppa det och inte ta åt mig. Kunde jag det? Klart som fan att jag inte kunde. Jag var helt sänkt i 6 månader. 6 månader, det är sjukt lång tid. Men jag behövde det för att gå vidare och komma dit jag är idag. Nu känner jag att det var fånigt, men inte då. Nej då fanns det bara ett sätt att göra det bättre, tänka tills huvudet var fullt med tankar och sen gråta tills man somnade. Dagen därpå var allt som vanligt, känslan fanns kvar, men den var inte lika tryckande och jobbig. Jag ångrar inte det jag gjorde, för då kändes det bra. Känslan finns inte längre kvar, bara som ett minne om hur det var. Nu kan jag vara normal, jag kan vara glad utan att anstränga mig, för jag är en glad tjej, det är den jag är och säkert så många ser mig. Men det går inte att alltid vara glad. Även solen har fläckar. Mina 6 månader var mina fläckar.

Det som finns kvar är irritationen, frustrationen och hjälplösheten av att egenltigen inte veta vad jag gjorde för fel. Vad jag kunde ha sagt på ett annat sätt eller vad det var som hände. Jag förstod inte. Efter de där 6 månaderna stod det klart för mig att man inte ska ge hela sitt hjärta, för man kommer få det krossat och trampat på. Men samtidigt, hur ska man kunna känna om man inte ger 100 procent av sig själv? Det är omöjligt att lära sig något. Den största frustrationen är att det inte verkade betyda något, inte en enda gång hörde jag  ordet "förlåt". De där 6 månaderna hade med största sannorlikhet inte gått lättare, men det hade kännts lättare att det hade betytt något. Jag lärde mig något av de där 6 månaderna och efter dem blev jag den jag är idag, en person som jag är stolt över!

I gotta keep trying
Gotta keep my head held high

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

Har precis kikat klart på veckans avsnitt av Svenska Hollywoodfruar. Ett lite små roligt program faktiskt. Anna Anka är ju den mest speciella och efter det första programmet förra veckan delades Sverige upp i lagen: Vi spm älskar Anna Anka och vi som hatar Anna Anka. Jag vet inte riktigt vilket team jag tillhör. Hatar henne gör jag nog inte men älskar gör jag inte heller. Det är lite roligt att se hur dom har det "over there" egentligen. Tycker på ett sätt synd om dom att det enda dom verkar bry sig om (läs slanka Anka) är sin image och hur andra ska se på dom. Kanske är ett ytligt sätt att leva men jag antar att det är så det är. Jag gillar iallafall programmet stenhårt och kommer följa det till sista programmet har sänts.

Snart mat och sen blir det lite tv
Over and out

Anna- Nicole Winter, Anna Anka och Maria Montezami

Sådär, nu är internet up and running igen! Det packade ihop igår efter att jag hade uppdaterat min brandvägg. Suck. Idag träffade jag mormor och morfar för lunch, dom åker ju på fredag, det var mycket trevligt och mycket gott! Min mormor är så fin, henne kan man allt prata med! Sen körde dom hem mig för dom skulle hämta lite av lingonen som dom proppat hela våran frys med. Efter att dom hade åkt hämtade jag dammsugaren och körde en vända på övervåningen, pep sen ner i källaren och satte på en maskin, sen drog jag fram en hink och en trasa och skurade golven uppe medan jag ändå var i farten städade jag min toalett och sen gick jag ut med Molly. Puuh, nu är jag trött, haha! Ska hänga upp tvätten och sen göra varm choklad, såg inte på Hollywoodfruar igår så det är dags för lite Anna Anka idag känner jag. Ikväll är det The Mentalist på trean också, det är ett trevligt program faktiskt. Tycker att Simon Baker som spelar Patrick Jane gör ett mycket bra jobb, en rolig kille. På fredag fyller jag år och på lördag blir det utgång och dans för heeeela slanten, som jag längtar! Ska också köpa mig en liten present till mig själv på fredag men den får ni se då. I morgon blir det en dejt med Ida, vi ska kolla vinterjackor till henne och på torsdag blir det Tullinge Gymnasium, jag saknar det och det ska bli roligt att träffa alla lärare!

Tvätten var det!
So long

                                   

                                                   sen att killen inte är så ful gör ju inget, hoho!

Inte det jag ville höra nu. Helvete