Sanna Råberg

I veckan och nästa börjar skolorna igen, dagarna är lite beroende på vart man ska börja, gymnasiet, låg/mellanstadiet eller högskola. Själv börjar jag inte skolan, jag ska jobba. Jag slutade skolan i våras. Tog studenten, släpptes fri, blev vuxen ja vad man nu vill kalla det. Men någon skola har jag inte att gå till. Jag och I insåg idag att vi inte kommer sätta våran fot på Tullinge Gymnasium mer och jag saknar det riktigt mycket. Jag har inte riktigt tänkt på att jag har tagit studenten och faktsikt inte kommer komma tillbaka till klassen, inte en gång på hela sommaren har jag tänkt det här. Men det slog mig idag och det blev genast läskigt.... Vad ska jag göra? Vad ska hända nu? Borde jag veta vad jag vill göra? Hur som helst så känns det tomt utan Be06, jag saknar alla.... När jag säger alla så menar jag alla, hur illa man än tyckte om någon och hur dåligt vi kom överens så var vi en klass, vi gick tillsammans i 3 år. Jag tog nog inte vara på 3 år som jag borde, det hände så mycket annat runt omkring så jag tänkte inte på klassen. På studenten grät jag, men det är för att jag är jag och jag gråter, men inte sen dess. Har jag kollat på bilder så har jag inte känt något, studentbilderna kom i veckan, jag öppnade och sen la jag tillbaka dom. Jag tittade inte riktigtpå bilderna kändes det som.

Göra om saker eller ångra sig går inte. För det har redan varit, men jag vill bara säga till alla som börjar gymnsiet nu: Ta vara på skolan och klassen, 3 år kommer gå ruskigt fort. För jag var verkligen inte beredd på hur fort det skulle gå, helt plötsligt var det bara slut och alla försvann. Jag bjussar på några citat från våran favorit Kerstin:

Det ser ut som ni ska avlida, men det kommer ni inte att göra i första taget!

Jag pekar roligt, det är iallafall något att glädjas åt här

Ni har inte sett provet än så länge...

Ärver kusiner? Nej! så det var ett mord helt i onödan

Jag är lite rädd för tandläkaren. Därför bokar jag alltid en tid vid halv 8 så jag inte är riktigt vaken. Sen däremot, då är jag vaken

Nu har jag lätt ångest och känner en extrem saknad, vad fan! Tullinge skulle jag inte sakna, jag lovade mig själv. Men nu gör jag det. Skolan är roligt, egentligen, så länge man inte är skoltrött. Så jag antar att studenten har kommit ikapp nu, Jessica sa på slutskivan: Jag tror inte att vi kommer fatta att vi inte går tillsammans förens skolorna börjar och då kommer vi fatta att Be06 inte finns mer..





Det sista citate får Schiller stå för: Vi ses im... nej det gör vi inte. Fan vad konstigt det känns att inte säga eller ses i morgon.