Melodifestivalen
Det var dags igår, jag skulle ta EMD till en säker seger och en självklar resa till Ryssland och den stora äran att få representera vårt fina land. Framträdandet var vasst, Alcazar var också mina favoriter, så länge någon av dom vann var jag lugn. När sedan den internationella juryn skulle dela ut sina röster fick inte EMD någon alls.... Alcazar fick väl typ 6 poäng eller nåt, men den största chocken var att EMD inte fick några alls..
När det sedan var dags för att städernas röster tändes ett litet hopp i soffan hos Ilse. Vi kännde att nu skulle det gå bra, jag hade röstat en gång, för det är EMD det handlar om, sockersöta männiksor som man bara kan digga! Gick det bättre nu? NEJ! Jag satt i soffan och skrek varenda gång Marlena eller Ugglas fick röster.... Alcazar och Måns hade jag också kunnar skicka vidare. Ida tröstade mig med att folket trodde på EMD, det höll jag och alla andra också med om. Sen var det dags för folkets röster, 144 som max, det var nu det gällde, alla skulle skrika om EMD vann, jag kände redan innan att jag skulle gråta, gråta av lycka.
EMD fick 96 poäng, 96!! redan då insåg jag att det var kört, mina pojkar skulle inte få representera Sverige i Ryssland.. Mitt hjärta brast och rann ut ur bröstet. Jag förstod inte vad som hände. Sen när Caroline af Ugglas hade fått 120 poäng, fanns det bar Agnes kvar, det absolut sista hoppet vi hade.
Alla vet vad som hände sen, Sverige visade ännu en gång vart den musikaliska kunskapen står, ingenstans! 144 poäng gick till Malena Ernman.... när Petra Mede sa melodi nummer 11 kom tårarna, ja jag grät, som ett barn. Vad hände? Jag säger som jag sa förra året: Nu tänker jag aldrig kolla mer.
men som vanligt kommer jag sitta där nästa år och hoppas, bli ledsen över att fel människa vinner, kasta mörka förbannelser över vinnaren, skriva ett irriterat inlägg om att ingen i Sverige kan rösta, skriva att jag aldrig mer kommer kolla men veta att jag kommer kolla varje år, för det är så det funkar.
Jag röstade 4 gånger grabbar, tyvärr räckte inte det.... det är inte erat fel att ingen i Sverige förstår hur man ska rösta -.-
När det sedan var dags för att städernas röster tändes ett litet hopp i soffan hos Ilse. Vi kännde att nu skulle det gå bra, jag hade röstat en gång, för det är EMD det handlar om, sockersöta männiksor som man bara kan digga! Gick det bättre nu? NEJ! Jag satt i soffan och skrek varenda gång Marlena eller Ugglas fick röster.... Alcazar och Måns hade jag också kunnar skicka vidare. Ida tröstade mig med att folket trodde på EMD, det höll jag och alla andra också med om. Sen var det dags för folkets röster, 144 som max, det var nu det gällde, alla skulle skrika om EMD vann, jag kände redan innan att jag skulle gråta, gråta av lycka.
EMD fick 96 poäng, 96!! redan då insåg jag att det var kört, mina pojkar skulle inte få representera Sverige i Ryssland.. Mitt hjärta brast och rann ut ur bröstet. Jag förstod inte vad som hände. Sen när Caroline af Ugglas hade fått 120 poäng, fanns det bar Agnes kvar, det absolut sista hoppet vi hade.
Alla vet vad som hände sen, Sverige visade ännu en gång vart den musikaliska kunskapen står, ingenstans! 144 poäng gick till Malena Ernman.... när Petra Mede sa melodi nummer 11 kom tårarna, ja jag grät, som ett barn. Vad hände? Jag säger som jag sa förra året: Nu tänker jag aldrig kolla mer.
men som vanligt kommer jag sitta där nästa år och hoppas, bli ledsen över att fel människa vinner, kasta mörka förbannelser över vinnaren, skriva ett irriterat inlägg om att ingen i Sverige kan rösta, skriva att jag aldrig mer kommer kolla men veta att jag kommer kolla varje år, för det är så det funkar.
Jag röstade 4 gånger grabbar, tyvärr räckte inte det.... det är inte erat fel att ingen i Sverige förstår hur man ska rösta -.-
Kommentarer
Trackback
