Sanna Råberg

Jag tycker om att vara ensam, göra ingenting och bara ha tid för mig själv. Men jag hatar när det är tyst. Tystnad är bland det jobbigaste jag vet. När det är tyst får alla en chans att tänka själva, tystnad gör allt så personligt och naket. Det kanske är därför jag hela tiden pratar, för att det aldrig ska bli tyst och jobbigt. Händer det något runt omkring fokuserar aldrig folk på sig själva det blir som att man lämnar kroppen för ett tag och bara släpper allt som är jobbigt. När det är tyst finns det inget som hindrar tankarna från att komma, minnen som spelas upp och känslor från att dyka upp. Då sitter man där, med allt på en gång utan någonstans att ta vägen...