Ångest
Jag känner mig äcklad, kränkt, trampad på och bedragen. För vad? Något så enkelt som en mening eller ett felvalt ord. Jag orkar inte lyssna på människors meningslösa prat om meningen med livet (finns det någon mening har man väl i så fall kommit på den själv och behöver knappast någon som upplyser omvärlden om den), alla ska vara lyckliga, hur man mår och hur man förväntas må osv, osv. Vem har rätten att bestämma vad som gör mig glad, vad som borde göra mig glad och hur glad jag känner mig?
All negativitet klibbar sig fast vid mig som om orden var indränkta med honung och socker. Minnen som etsar sig fast i det medvetna och vägrar att försvinna. Känslor känns obekanata och smutsiga. Saker skjuts upp och förblir ogjorda . Inget känns som det brukade göra...
All negativitet klibbar sig fast vid mig som om orden var indränkta med honung och socker. Minnen som etsar sig fast i det medvetna och vägrar att försvinna. Känslor känns obekanata och smutsiga. Saker skjuts upp och förblir ogjorda . Inget känns som det brukade göra...
Kommentarer
Postat av: Ilse
:/
jag är inte säker på vad du menar så kan inte kommentera med något positivt
Trackback
