Sanna Råberg

Idag var då dagen jag och Ida skulle åka till Skeppsbron och få en guidad tur på en ubåt. Vi kom fram till ett enooormt skepp som visade sig vara HMS Belos, hade en nätt längd på 150 m!! Hon pysslar med rädding och annat. Hur som helst, vi gick fram till en kille som genast slussade oss vidare till Löjtnant Sjövik, som förövrigt hette Ingebrikt (päronen va tydligen norska, inte okej namn för det men iaf) det visade sig att han skulle ta hand om oss. VI skulle vänta till halv ett för att se om det kom fler männiksor som också skulle vara med. Då passade jag och Ida på att mobba en kille som stod på båten. Han hade en brun axelväska slängd över sig, man såg bara bandet. När vi senare knatade ombord visade det sig att killen var en säkerhets vakt och axelväskan var hans AK5:a, måste jag säga att vi inte var så tuffa sen??

Löjtnant Sjövik visade oss ner i ubåten, inget för er med klaustrofobi måste jag säga. På väg ner till torpedrummet skulle man typ kasta sig på stegen, jag och mina taxben nådde inte riktigt ner så jag fick köra någon form av hopp/glid/mega kliv... som tur var såg ingen ^^ torpederna var 8 meter! väldigt långt alltså. För första gången har jag känt att min längd har varit till min fördel, jag hade inga problem med att hoppa igenom alla små hål och grejer, mycket trevligt att höra alla andra stöna och sucka xD

Korpral Nilsson tog sen över och visade oss HMS Belos, jag var helt lost efter andra dörren. Visst att hon var stor, men så många små gångar och grejs har jag aldrig varit med om... Nilsson sa att han också hade haft problem med att hitta, kändes bra ;) vi kutade runt där som små skeppsråttor och jag kände mig fruktansvärt tuff måste jag säga! Som grädde på moset mötte vi också väldigt snygga män där nere, jag och Ida var hel nöjda med utbudet! Turen avslutades med att vi fick ett informationshäfte av Löjtnant Sjövik, Idas förolyckades däremot tragiskt påväg till tåget, men som den goda vän jag är får hon mitt i morgon.

Lumpen kändes helt plötsligt inte så skrämmande längre om jag säger så, jag är peppad som fasen på att göra lumpen. Det vore skit coolt att säga att man jobbade so attackdykare, tror jag ska överväga mitt yrkesval... Jag och Ida ska iaf gifta oss med varsinn militär när vi blir stora, väldigt manliga män alltså! och mycket trevliga också :) tack Mrs Sparrow för att jag fick följa med, en dag jag aldrig kommer glömma!!

So long!