Sanna Råberg

Idag har Paris saknaden varit ofantligt stor och jag har inte riktigt vetat vart jag ska ta vägen.... Evigheten kallas den också för den som bryr sig. Jag vet inte vad det är med den staden som gjorde att jag och Ida blev så kära, kanske hade det med människorna att göra? Eller var det så att det var hela omgivningen som gjorde det? Eller så var det den resan vi behövde, för att läka det som hade varit innan, vi behövde inse att det inte betydde något.. För vi är starkare än så, tillsammans är vi starkare än så. Tillsammans kommer vi alltid att vara starkare än så.

Hur som helst, Paris kommer alltid vara den stad jag drömmer  mig bort till, när jag blundar... Det är till den staden jag vill flytta. Det är den staden jag kallar våran stad. Det är i den staden jag hör hemma. Det är i den staden jag förstår vem jag ska vara. Det är den staden som gör att jag vill öppna ögonen och fortsätta andas. För vi är starkare än så.

Now, bring me that horizon