Sanna Råberg

Måndag, dag 1 : Ida och jag vaknade vid halv nio, eller det var då vi skulle gått upp men vi kom upp vid halv tio eller så. Vi hade ångest, Ida var flygrädd, jag var bara rädd. Tolv kom Jan-Åke och hämtade oss, vi poppade som fan i bilen och hade det great! Väl på Arlanda kunde vi checka in på en automat så vi behövde bara lämna bagagen så det gick mycket fortare. Vi hängde lite i Taxfreen och vem ser vi inte? Jo Måns i Pelle Svanslös! Hans outfit var mycket märklig, vita linnebyxor, stråhatt och en vit shorta med turkost på, inte okej. Han köpte upp hela avdelningen av barntidiningar och sprang sen till sitt flyg. Sen var det dags att traska på planet. Ida var så rädd så hon skakade, stackarn! Vi kom till Charles De Gaulle i ett stycke och sen var det dags att vänta på väskor och försöka hitta ut. Vilket vi tillslut gjorde och sen bar det av till tåget och jakten på hotellet. Enligt den fiffiga kartan vi hade fått skulle vi gå av tunnelbanan på Republique, så det gjorde vi. Sen visste vi inte vart vi skulle ta oss, fransmännen är vänliga själar så alla försökte hjälpa oss. Resultatet var inte så lyckat och efter två timmar hittade vi hotellet. Rummet var fint och vi hittade en plasttomte och helt i guld. Vi döpte honom till Efraim och han var trevlig. Fin kille. Efter någon timmes kortspel hörde vi någon som sa: scjuussme (excuse me) det visade sig vara grannarna över gatan. Tre killar, alla runt 25-33 hängde ut genom fönstret och kontakten var fixad. Vi blev bjudna över på drinkar. Tack men vi ska sova sa vi. Första kvällen liksom!! Fransmännen är inte blyga heller.. Vi somnade skrattandes och fattade inte riktigt att vi var framme.

Tisdag, dag 2 : Uppe med tuppen var vi, skulle vara äkta turister hela dagen. Ida har varit i Paris två gånger innan så hon fick visa mig allt som var värt att se. Vi gick till Notre Dame, vilket tog sin lilla tid, Eiffeltornet, Louvren (men själva museet var stängt) och sen hann vi inte så mycket mer. Fötterna bultade som aldrig förr och svetten rann. Tillbaka på hotellet vi fixade vi oss lite och drog sen till restaurangen på hörnet. Ida sa bestämt att hon hade sett en mycket snygg kille så vi tänkte satsa. Les p'tites indécises visade sig vara en mycket trevlig restaurang. Maten var sjukt god och bror 1 (han som ida hade sett) var ruskigt charmig, lika så hans bror (bror 2, klurigt nog). Vi gick därifrån på lätta steg. Bror 1 döpte vi till Jean- Claude (JC) och bror 2 till Jean- Pierre (JP) . Killarna tittade, eller nej GLODDE snarare väldigt odiskret, jag gillade det skarpt och tittade med rådjursögon på J-P. Jag hade mycket svårt att fatta att jag befann mig i Paris, det är inte varje dag man är där menar jag!

Onsdag, dag 3 : DISNELAAAAND!! Japp, hela dagen var vi som barn igen och mådde därefter! Helt underbart alltså. På tåget såg vi en fin skapelse, det visade sig att han jobbade på Disneyland och så vi tog ett odiskret kort på honom, han log åt oss och vi kände att det är väl trevligt att man kan roa andra. Vi åkte Pirates of the Caribbean (hallå!!), Peter Pan, Tekopparna, It´s a small world, Space Mission och så vidare. Dagen var helt galen och vi letade musse, snygg vakt som vi hade sett och t-shirtar. Vi hittade allt förutom musse, men vi fick honom på håll (alltid något) jag filmade hela paraden och jag höll på att börja gråta, helt ärligt var det bland de bästa dagarna i mitt liv. Jag kände mig som ett barn och allt var liksom topp! Allt var verkligen som man har sett på alla reklamer och jag var helt tom i huvudet när vi satt på tåget hem.  Vi kom tillbaka till hotellet vid elva eller nåt, så direkt i säng.

Torsdag, dag 4 : Det var dags för shopping, och inte vilken shopping som helst. I PARIS!! Hallå, bara det gjorde mig lite nervös. Vi började på Chappe (Champs Elysée, men vi förkortade det lite) kände att, varför inte starta på Gucci? Sagt och gjort, vi gick dit. Och tittade genom fönstret, sen var vi klara. Vidare gick vi till Zara, där var det hysterisk rea. Alla var som galna och grep efter allt som dom trodde skulle passa. Lite obehagligt faktiskt. Vi kom ut med välfyllda påsar båda två. Sen drog vi vidare längst gatan och tyckte att det skulle komma ett H&M eller sånt. Det gjorde det inte så vi letade som galna. Under tiden gick vi in på NAFNAF och Ida skred lyckligt ut med en påse, inte jag och det ångrar jag lite faktiskt. Sen klev vi in på allt som verkade ha bra rea och det verkade vara hela Paris som hade rea, herregud vad folk! Tillsist kom vi fram till att vi skulle åka till Lafayette, ett megastort (jag menar verkligen MEGASTORT) köpcentrum. Det visade sig att allt var ungefär i prisklassar för Angelina Jolie och så vidare. Vi hade fortfarande inte hittat H&M och frågade därför en trevlig tjej. Efter att ha fått en förklaring lämnade vi överklass butikerna och letade efter H&M. Vi sprang in på Mango innan och Ida provade en klänning, lite osäker var hon så vi gömde den listigt. Tillslut hittade vi H&M och där shoppade vi loss ordentligt, en klänning, en kjol och armband blev det för mig. I kön till H&M bestämde sig Ida för att köpa klänningen på Mango, vi gick tillbaka och jag funderade på att köpa en helkroppsklänning i glitter och paljett (xD) efter att ha sjukat oss med diverse MYCKET märkliga kläder betalade vi och gick, två killar före oss försökte få kontakt, vi dissade dom diskret. Sen drog vi vidare och gick in på diverse affärer innan vi bestämde oss för att åka hem. På hotellet staylade vi till oss lite extra och drog sen till restaurangen, men först var det den obligatoriska koversationen med fatso och co (vi har en förmåga att döpa alla vi träffar på, fatso och co är alltså våra grannar) På resaturangen satte vi oss vid vårat bord, alla tittade odiskret som vanligt! Men jag och Ida gillade det skarpt! Sen kände vi för en promenad och började gå. Vid en turkisk restaurang blev vi stoppade av en kille som försökte kicka igång sin scooter, han bad mig hjälpa honom men jag förklarade att jag var för klen och att han fick göra det själv. Han insåg då att jag bara pratade engelska och därför fick hans vän ta över. Vännen hette Frederic och moppekillen Said. Dom undrade om vi inte ville ha en drink, vi kände att ja för fan nu är vi lite galna. Vi blev bjudna på en turkiskdrink som smakade lakrits, jag gillade den inte. Men Ida verkade tycka om den. Senare flyttade vi oss till ett annat ställe, någon dom kände. Det var också dom som (via sina Blackberrys) visade att MJ hade dött, jag och Ida fattade absolut inte ett smack. vad hände liksom? Frederic började iallafall prata om sitt jobb, snabbt förstod vi att han var i modebranshen. Det visade sig att han just då jobbade på Paris Fashion Week och var Mick Jaggers frus personliga stylist. Vad är det här för människa mumlar jag till Ida. Said skulle gå och röka så jag tänkte vara trevlig och följa med, försökte få en konversation men han bara muttrade till svar. Tillslut frågade jag vad ha jobbar med och får svaret : I´m half frekch, half marockan. Jag inser nu att hans engelska är lika med noll, jag släpper därför konversationen och bara hänger mot fönstret. Efter en kväll/natt med mycket skratt och diskussioner om MJ traskar vi hem med eskort av Frederic, en trevlig kille! 

Fredag, dag 5: Vi fortsatte vårat turistande och skulle till Louvren!! Är man i Paris då måste man titta på Mona Lisa, finns inget annat alternativ. Vi kom in gratis för att vi var mellan 18-25 och med i EU, fab sa vi och traskade på. Vi strosade runt och försökte hitta lilla Mona, hon fanns ingenstans. Efter att ha frågat en butter tant gick vi åt det angivna hållet, fortfarande ingen Mona. Vi blev idiotförklarade av en vakt, inte kunde vi veta att Mona Lisa var i rummet bakom oss! Inte vårat fel heller att hon inte fanns på rätt plats, kartan visade en sak men sen när vi gick dit var det engelskkonst. Vi tittade lite på henne och andra tavlor, sen bar det vidare. Till Sacré Coeur och Moulin Rouge, vilket inte var det lättaste vill jag tala om! Sacré Coeur var en av dom vackraste platser jag har varit på i hela mitt liv, skojar inte, alla kategorier! Det var så fint så, så ja det går inte att beskriva. Ida och jag var helt nya personer när vi kom ut. Det var 32 grader så vi bestämmde oss för att ta en paus utanför, resutlat... vi somnar! Efter våran lilla lur skulle vi bege oss till Moulin Rouge, Ida frågar en tjej om vägen och hon säger gå ner för trappan. Fint, Ida och jag går ner för trappan men inget Moulin Rouge, varken till höger eller vänster. Så vi går, och går och går. Blodsockret börjar sjunka, jag börjar bli grinig och sacka efter, Ida börjar bli aggressiv och speedar på som fan, vi blir så när sockret är slut. Tillslut frågar vi på en restaurang vart vi ska, fortsätta gatan fram, sagt och gjort. Tillslut kommer vi fram till samma tunnelbana som vi började på. Vi bryter ihop och åker till hotellet. Efter lite chips och musik är vi på topp! Vi gör oss fab och drar till restaurangen. Total lycka, både J-C och J-P jobbar! J-C står i baren och J-P kommer efter att J-C har ropat. Jag och Ida flinar barnsligt och följer J-P till vårat bord. Vid det här laget är vi mycket säkra på att han heter Christoper och känner oss därför lite mer vänner med dom. En ny stjärna har också dykt upp, en kille i basermössa och ser så fransk ut att det nästan är absurt. En vacker människa, han också. När J-P ska ta våran beställning sätter han sig ner bredvid mig (han gjorde alltid så) jag som tittar åt ett annat håll ser inte honom eller Idas försök att få min uppmärksamhet. När jag så småningom vänder mig om får jag hjärtstillestånd, FY HELVETE vad rädd jag blev, helt sjukt vad hjärtat hoppade runt. Ida tyckte det var mycket underhållande, inte jag. Hon skrattade så hon grät, jag blev skit sur och förklarade att: Inatt får du sova på Efraim! Vilket gjorde att hon skrattade ännu mer, jag var utskämd. Fab! Vid 23 känner vi att det är dags att gå och vi betalar och påvägen ut går vi förbi baren. Den nya stjärnan tittar besviket på oss och frågar om vi ska gå, och det ska vi. Han tar Ida under armen och säger till J-C, Pierre! Tittar på Ida och frågar om vi känner Pierre, Ida andas fort in och säger sen Yes! Den nya stjärnan heter Maurice, hur franskt som helst och allt är topp! Han eskoterar Ida ut och vi vinkar glatt. 10 meter från hotellet står det ett gäng med killar som skriker saker till oss, vi blir lite rädda och kastar oss in i lobbyn på hotellet. I receptionen sitter en ny kille, han heter Ariel och börjar prata med oss. Efter en stund frågar han vart vi bor, om det är i närheten. Vi förklarar då att vi bor på hotellet, och att vi bara blev rädda för killarna. Ariel tror att vi skämtar och börjar skratta, nej nej säger vi och säger att han kan kolla nr 10 och Ida Johansson. Efter lite tryck på datorn tittar han upp och säger Oh, God, this is embarrassing. I would never had talked to you if I knew you were guests here.."  Vi pratar lite till och sen bestämmer vi oss för att gå tillbaka till restaurangen. I dörren ser Maurice oss och utbrister glatt YOU`RE BACK! vi sätter oss i baren och får drinkar av Pierre som står där och är charmig. Drinkarna var mycket goda, och mycket starka! Han började med 6:or och trappade sen upp till 12:or. Vi sa hejdå till Pierre, Maurice och J-P och gick ut på gatan. Vi pratade lite samtidigt som dom tog in stolar och bord. Helt plötsligt kommer det fram en kille till mig, han har handväska och frågar om jag pratar franska, när jag säger att jag inte gör det kommer hans kompis fram till oss och börjar översätta. Nu kommer det mest absurda i heela mitt liv, alla kategorier. Killen med handväska börjar sjunga en sång till mig. Han säger att jag är kvinnan i hans liv och han vill gifta sig med mig, om två månader kommer han till sverige och träffar min familj. Ida skrattar så hon dör, Pierre skrattar så han dör, J-P skrattar så han dör och jag dör. Verkligen. Han sätter på mig en ring och hånglar upp mig, mitt på gatan! Jag fattar ingenting, Ida skrattar så tårarn rinner, Pierre och J-P hänger över baren och skrattar så tårarna rinner. Sen ger han mig sitt nummer och säger att jag ska ringa. Vi går tillbaka till hotellet och jag är i chock! Kvällen/natten sitter vi med Ariel och pratar, vi lär honom lite svenska och vid 6 sticker han åt oss en croiassant innan vi gick och la oss.

Lördag, dag 6: Tanken var Les Catacombes som Frederic hade rekomenderat, tack vare Ariel vaknade vi 13.30 och tog med oss stora plånboken och shoppade istället. Vi inandlade också lite av det som skulle förtäras senare på kvällen. Karate och kastrull var våra ledord. Vi spelade kort och poppade musik några timmar och sen var det mat! Grannarna försökte få kontakt, vi dissade dom hårt. Pierre och J-P jobbade, vi blev glada! Vi satte oss vid vårat bord och kvällen var galen. J-P kom tillsist och eskorterade oss till baren där två drinkar stod redo, Pierre och sin charm! Vi sippar glatt på dessa och pratar med Pierre och J-P. Vi behövde inte betala för alla heller! Vi drack två var, men beövde bara betala för varsinn, Pierre och sin charm! Tillbaka på hotellet lärde vi Ariel prata svenska. Här censurerar jag lite, med hänsyn för medmänniskorna i våran krets. Vill ni veta så hör av er! Jag fick en öron-upplevelse som hette duga och Ida lärde sig dansa tango!

Söndag, dag 7: I Paris gillar man inte söndagar och allt är därför stängt. Vi köpte därför med oss en baguette, brieost och lite smått och begav oss till Eiffeltornet. En park fattade vi tycker för och slog oss ner. Precis när vi ska börja käka kommer en busslast med brittiska ungar. Vi bryr oss väl inte så mycket om dom utan äter våran baguette. Helt plötsligt skriker en lärare (med en liiite för hög stämma): Absolutely NO LITTER, på en brittiska som är så extrem att vi tittar upp och vart befinner vi oss inte? Jo MITT bland alla ungar, dom har satt sig runt oss. Vi sneglar besvärat oss omkring samtidigt som megafonläraren skriker ut förmaningen om inget skräp 15 gånger till, inte undra på att britterna ser dumma ut. Vi flyr fältet fort som tusan och hittade oss en plätt med mer gräs. Vi sitter och pratar lite och sen knoppar vi in, jadå, vi somnar i parken. När vi vaknar hör vi ett sjukt ljud, vi blir nyfikna och kilar dit. Det är en hyllning till MJ. Många är utklädda och alla dansar och sjunger, vi står där och ryser ett tag innan vi beger oss iväg. Vi drar ner till restaurangen för att finna att Pierre har sin lediga dag. Typiskt. J-P och J-M jobbar dock (J-M är en annan kypare som vi har blivit kära i, hans ögon och leende får vem som helst att smälta) vi får nöja oss med dom helt enkelt. Men det är inte någon av dom som blir våran kypare, nej, det sprätter fram en man (tror jag) som med en pipig röst frågar om vi ska äta, räta på armarna verkar han inte heller kunn göra, vi försöker att inte skratta utan väntar tills vi sitter vid vårat bord. Vi frustar allt vad vi kan och J-P tittar roat på oss. Göken visade sig vara totalt mentaly challenged, han glömmer ge oss vatten, vi får skedar i våra glas istället för sugrör, han går som en tjeje och till råga på allt blåser han ut vårat ljus med sin fartvind. Katastrofen är ett faktum och jag och Ida skrattar tills vi nästan kissar på oss. Vi träffar svenskorna som bor på samma hotell som vi (Maja och Karin) vi sätter oss vid dom och börjar prata, trevliga tjejer. Jag fick mig ett kort med J-P och han berättar att han heter Rafael, jag dör. Vi satt där tills J-M började städa och sen tittade vi på honom medans han dansade runt med moppen. Tillbaka på hotellet inser vi att det är sista natten, en sten börjar växa i magen och hjärtat börjar kännas tungt och kallt på ett konstigt sätt...

Söndag, sista dagen: Smärtan går inte att beskriva, med tunga steg checkade vi ut, jag kramade Efraim och kände att halsen snörptes ihop. Vi satte oss på restaurangen och varken Pierre, Rafael eller J-M jobbade. Fram ur ett hörn kommer, ja vem annars om inte GÖKEN, vi dog lite och satte oss ner. Tabben att ingen av vårat ögongodis jobbade tröstade vi oss med att vi iallafall skulle få skratta åt Göken. Ida sitter och tittar ut, slår mig på armen och pekar. Vi ser en männska skrida fram på lätta steg, människan får syn på oss och skiner upp som en sol, J-M! Magarna fylldes för ett tag av lycka än total smärta och ångest. Vi åt och drack cola, när colan tog slut beställde vi en till och en till. Vi ville aldrig gå. Obönhörligt närmade sig klockan 16.00 (flyget gick 19.40) och vi var tvugna att gå. Ida frågar tyst om inte J-M vill vara med på kort, han blir eld och lågor och arrangerar så att alla är med på bilden. Jag tar kortet, sen tar Göken på Ida, mig och Mikel (som J-M heter, stavningen är vi osäkra på). Vi ler och går för att hämta våra väskor. Med tunga steg gick vi mot tunnelbanana och efter mycket om och men kom vi in där också. Vi satte oss på  tåget som skulle ta oss till Charles De Gaulle, vi var helt tomma. På flygplatsen satt vi på starbucks och våra hjärtan brast. När planet lyfter från franskmark kom det en tår, den rann sakta och jag trodde jag skulle kvävas av tyngden över mitt bröst. Pappa väntade på Arlanda, han kramade oss och vi satte oss i bilen, känslan går inte att beskriva. Vad ska jag säga? Jag har hittat hem, hittat en plats på jorden där jag känner mig hemma, som en i gänget och inte någon som står utanför...
Tack Ida för en sjuk vecka! Det hade varit svårt att lyckas om vi inte hade varit som vi är, jag kommer alltid att tänka tillbaka på Paris när jag vill få mig en stund av total lycka.

vill ni har mer detaljerade beskrivningar av dagarna så tveka inte att gå in på Idas blogg och läs!