It doesn't mean that you have to forget

Jag sitter här, borde sova men kan inte. Vaknade sent idag, men jag kom hem vid kvart över fem så jag tyckte jag förtjänade det.

Igår tog jag studenten, så nu förväntas jag bli vuxen. Det var den roligaste dagen i hela mitt liv, flaket tar hem priset för den lyckligaste känslan jag någonsin uppleft. Men nu är det över, vad hände med tre år på Tullinge Gymnasium? Det gick så fruktansvärt fort att jag nästan blir farträdd. Jag saknar klassen, på riktigt. Det gör riktigt jävla ont nu alltså. Fan, jag som inte trodde att det var möljligt att sakna Be06, men jag gör det. Känslan av att komma till skolan, känslan av att se alla, känslan av att äta i matsalen och alla fina människor... Tittade i min studentmössa där alla hade skrivit och jag blev så glad, för det kändes som att allt var menat på allvar, att det faktiskt var sant. Vad händer nu då? På lördag är det grillning hemma hos Henri, jag kommer vara där, jag hoppas att de flesta kommer. Vore otroligt skönt att se alla igen bara för att. Jag trodde att jag var ledsen när jag slutade nian, det var ingenting. Nu är det allvarlig och hell ärlig sorg. Måste erkänna att Be06 har påverkat mig mest av allt under mitt liv, tror att det är tack vare alla männiksor där som jag är som jag är. Under tre år som har gått har jag utvecklats något sjukt, jag känner mig stolt. Det är fina minnen och jag kommer komma ihåg de här tre åren med glädje! 

Let your memories grow stronger and stronger
'Til they're before your eyes
You'll come back
When they call you
No need to say goodbye
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0