You can´t measure a dream.

Första matchen på ca tre år spelade jag igår. Borta  mot New Mills, ett väldigt bra lag. Jag var mest rädd för att göra bort mig, självmål eller något sådant, men det gick bra. Vi förlorade med 8-2 men jag är nöjd, pajade däremot låret, smällde till så förbannat och nu spänner det hela tiden. Det blir ingen träning idag.

Vi skulle samlas 17:45 och jag var som vanligt lite tidig. Ställde mig och tittade på gräsplanen, där jag har spelat så många matcher och haft så många träningar. Det slog mig då hur mycket jag har saknat det, springa på planen, fram och tillbaka, åka på en känga då och då... Men mest har jag sakna känslan av att veta att jag behövs, min insats är faktiskt viktig, jag gör kanske inte mål eller skjuter alla perfekta skott, men jag gör mitt bästa. Känslan av att komma av planen och få en dunk i ryggen och ett leende som säger "bra jobbat", få se alla tjejer göra sitt bästa och verkligen tycka om det dom gör, det är bland det bästa jag vet.

Det är inte samma lag som för tre år sedan, inte samma känsla och inte samma stämmning. Det kommer säkert bli samma känsla och samma stämmning, men samma lag kan det aldrig bli. Vi spelade tillsammans i fem år, vi visste varandras brister och styrkor, vi visste vilka positioner alla hade och tillslut blev vi ett riktigt bra lag, jag saknar det.

När jag stod där på kullen och tittade på gräsplanen såg jag allt som det gjorde sista matchen, samma dag jag slutade nian. Gräset var grönt, alla var på topp och hur laddade som helst, Angelica (lagledare) hade fixat så vi skulle få musik innan och i pauserna. Det var rätt mycket folk för att vara IP. Alla var så glada, när vi gick ner till planen såg vi hur läktaren fylldes och fylldes. Mina tjejer satt på grästet, ungefär där jag stod igår. Jag kommer inte ihåg hur matchen slutade, men när den var slut insåg nog alla att det var det sista vi gjorde. Många skulle börja på gymnasiet och kunde inte träna och en del hade tappat suget. Innan jag gick därifrån tittade jag upp mot omklädningsrummen och såg gamla laget komma mot planen, då märkte jag också att jag grät.... Tittade mig noga omkring så att ingen såg mig, det gjorde ingen.



                                                         

                                                               Längtar tills det blir sommar och inte så kallt att spela!!

Kommentarer
Postat av: issa

Näsduk tack...

2009-03-31 @ 17:54:55
URL: http://uniiiik.blogg.se/
Postat av: Ilse

:) sa ju att det skulle gå bra :) det är som att cyckla, man glömmer bara inte.

2009-03-31 @ 23:29:56
URL: http://ilses.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0